är vad jag lider av just nu pga. denna underbara lilla varelse.
Orkar inte riktigt engagera mig i stickningen så mycket som jag skulle vilja, men snart är han stora pojken och kan klara sig själv.
Men var iväg på stickcafé i kväll, fast halva tiden satt jag mest och gäspade. Så här såg vårat bord ut, ett mindre slagfält, men vad gör det. Trevligt har vi.
Rubys vante
3 kommentarer:
Förstår att han är värd sömnbristen... Han är verkligen ljuvlig....
Ses vi på måndag???
Vilken söt liten skrynkig sak! Förstår att du lider av sömnbrist när du måste mata denna underbart söta lilla misse. Kramar om =o)
Kan inte bestämma mig för vad jag tycker om din lilla katt (ler)!
Skicka en kommentar