Igår fick maken och jag hastigt ge oss hem från Öland, då sonen ringde och sa att vi hade en sjuk katt. Det var många turer med kunnig personal, osv osv, men vi visste redan när vi satte oss i bilen att hon skulle få somna in när vi kom hem. MEN hon led verkligen inte medans hon väntade på oss, och hon var en kämpe ända till slutet. Men nu sover hon för gott.
Två katter inom loppet av en månad är tungt.
Hittade dessa söta får i en liten affär
(alla bilder är tagna med mobilen, glömde kameran vid den hastiga avfärden hem)
(alla bilder är tagna med mobilen, glömde kameran vid den hastiga avfärden hem)
Nu ska jag tillbaka imorgon och se om jag kan ladda batterierna igen.
Kan tilläggas att den senaste veckan har vi hunnit med att ha vattenläcka i källaren och inbrottsförsök/skadegörelse på garaget också. Så all energi i kroppen är slut.
2 kommentarer:
Usch och fy. Det där har även vi varit med om för ganska exakt 2 år sedan nu men det känns fortfarande när jag läser dina rader. Jag kan se skymten av Nicki ibland i något hörne men jag vet ju att det inte är så. Men hon finns med oss för alltid tror jag. Tänker på dig.
Fy så tråkigt med katterna! Det är så himla tråkigt när man förlorar dem. Kram Ulrica
Skicka en kommentar