Har efter 15 år som kassör i Nerikes Kattklubb avgått, har under 1 års tid lärt upp en annan tjej som suttit i styrelsen i flera år, så hon hade lite koll på hur jag/vi jobbar.
Men när jag tackades av med presentkort, blommor och MASSOR av applåder så kom tårarna och det kändes väldigt vemodigt. Kändes jättekonstigt men som min man sa när vi gick hem på kvällen "det är väl inte så konstigt att du känner vemod, efter 15 år så är det ju som en familj" och det stämmer faktiskt. Nu tänker jag inte helt lägga av, utan ska hjälpa till när det är utställningar. Men först och främst ska jag försöka må lite bättre först.
Kan ju inte påstå att jag har problem med att sysselsätta mig ändå.
Har precis fått hem min vävstol efter renoveringen här hemma.
Och om 3 veckor blir det tillökning med fyrfotingar
Och i juli kommer det ett barnbarn
Kan bara bli bättre och bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar